• Erika Lorde / Almostlake



Hörde idag att andning är så bra för ångest, inte för att det är nått nytt för mig att de säger nått sånt, men ibland skulle jag kunna svära på att det ligger nått i luften man andas med, med min vetskap så vet jag att det inte är så utan beror på många andra faktorer men det känns iaf så när jag kommer till Marsliden och får andas luften där.


Marsliden är för mig, lugnet själv, paradiset på jorden och den plats där man får mer energi i kroppen än på något annat ställe. Man är bara lyckligare där.

Marsliden har för mig blivit lika med välmående! Jag har inga dåliga minnen kopplade dit, i alla fall inga som är starka nog att förstöra det underbara där, det är bara ångestfritt, glädje, lugn och kärlek!


Att andas där är lätt, det är skönt att andas där och alla världsliga orosmoment tynar bort. Kroppen fylls av en enorm energi så fort dörren på bilen öppnas och man sätter ner foten på marken! Marsliden får mig att glömma allt dåligt och bara omringas av den mest otroliga miljö som någonsin skapats!


Man är som hemma fast SÅ långt ifrån verkligheten och vardagen! Isolerad men ändå inte.. Nu Älskar jag ju livet och dagarna oavsett om jag är där eller inte, men Marsliden är MARSLIDEN! Ni som bor där eller har stuga där förstår nog vad jag menar!







17 visningar0 kommentarer
  • Erika Lorde / Almostlake


Har nog aldrig sett så magnifika och dramatiska berg som jag gjorde när jag åkte till Lofoten! För varje meter man körde så såg bergen annorlunda ut och molnen mer dramatiska än tidigare. Mor Tuta hade det inte lätt med körningen på dessa mini stigar till väg. När jag inte satt och bara tok stirrade och gapade över hur vackert det va så skulle jag ut ur bilen och fota. Tur min mor har en ängels tålamod och ingen brådska!


Jag var verkligen helt förstummad av alla vyer, alla berg, havet, husen, vägarna, ja ALLT va som ett enda stort lyckorus! Men bergen alltså va nog det som fascinerade mig mest! Det va som att de hade bara rest sig upp ur havet och va oändligt höga!




13 visningar0 kommentarer
  • Erika Lorde / Almostlake

Satsfjället fotat från Marsliden


Det var ett sånt fantastiskt ljus den här dagen, bländande vit snö med en liten frusen yta så det reflekterade solljuset så stark! En, som vanligt, helt perfekt dag i Marsliden alltså!

De där härliga Cumulonimbus molnen tornade upp sig bakom Satsfjället och runt omkring oss men kom aldrig så nära så de tog solen från oss.


Jag har en förkärlek till mörkare bilder som är dramatiska och har mycket kontraster men mina bilder ska alltid vara en aning intensiva åt både det mörka och det ljusa. Jag är ingen som tycker om att fastna i mönster, utan älskar utveckling och förändring. Jag älskar att lära mig nya sätt att redigera och utmana mig själv. Kan bli riktigt besviken och förbannad på mig själv med ifall jag misslyckas, inte bara med redigering utan med allt. Jag ser den färdiga bilden innan jag ens fotat motivet och blir irriterad när jag inte får till den som jag ser bilden i huvet.

Jag är otroligt kritisk med mina bilder och har inte lätt att känna mig nöjd.


Jag tycker även mycket om att fota moln då de är så ombytliga. Inom bara några sekunder så kan hela formationen av moln förändrats. Som bilderna ovan, de är bara tagna med några sekunders mellanrum och de har redan hunnit förflytta sig och förändrats.

Sen jag började fota så har jag börjat "se" himlen och molnen mer, jag ser den blå himlen mer klar och ser hur varje solnedgång inte är den andre lik. Just solnedgångar har jag lärt mig att bara man vänder sig om och sen tittar tillbaka så har den endera blivit ÄNNU vackrare eller så missade man ögonblicket helt och man får fara hem tomhänt.


Jag beundrar verkligen naturen och dess ombytlighet! Moder Natur är en konstnär utan dess like. Men ibland kan man undra om hon inte är lite Bipolär eller har nån seriös personlighetsstörning.. Från Storm till solsken på några minuter.



38 visningar0 kommentarer

Copyright Almostlake 

  • Facebook Basic Black
  • Black Instagram Icon