Jag hade tråkigt en dag då det var dåligt väder och började titta på vad som fanns där jag befann mig som såg lite intressant ut att fota. Lite kul att se vad man skapa och hitta för nya vinklar från dekorationen hemma.
Lätt road som jag är så fanns det ju massor av roliga saker hos Mor Tuta, där jag då befann mig. Nedan är ett urval av det som fastnade på bild.
Jag tycker alltid det är roligt att leka med skuggor och ljus och dova färger.
Låt kreativiteten flöda !
Ett projekt i utvecklingsfas som började i Momentum
Så mycket idéer på en och samma gång, så många projekt som händer samtidigt.
Jag börjar på ett, jobbar som tusan för att lära mig allt om tekniken och sen kommer jag på nått annat som skulle vara ÄNNU mycket mer roligt och kreativt.
Så håller det på tills man kan slå ihop alla de små idéerna man har till ett enda stort projekt som faktiskt blir nått av.
Här tyckte jag det va lite kul att slå ihop bilderna från utställningen Momentum där känslan hon har inom sig syns i hennes agerande, som i bilden ovan, där hon egentligen inom sig skriker i förtvivlan av den ångest hon känner och försöker dämpa den med sitt skadebeteende.
Här ser man Tess som barn när hon blir märkt av "the Reaper" för första gånger och möter han. Bilden jag skog ihop den med är bilden av Tess som vuxen där man ser att hon fortfarande bär märket med sig. Hon kommer alltid bära märket som "the Reaper" satte på henne när hon var liten.
I den här bilden ser man både Tess och "the Reaper". Hon vänder blicken och ser honom förfölja henne. Han är ständigt där och ibland mer tydlig än andra gånger. Hon känner sig fången och försöker med alla medel fly från "the Reaper". Hon för en evig kamp mot honom.
I den här bilden ser vi Tess som barn precis innan hennes första möte med "the Reaper". Ensam står hon där, ett oskyldigt litet barn som är helt oviss om vad som kommer hända i hennes framtid. Den eviga kamp som hon måste ha för att klara sig igenom sina skov.
Bilden jag lagt till är sista bilden man ser i utställningen. Den när hon har klarat sig igenom ett skov, hon har överlevt och säger till "the Reaper",
- Kom och ta mig om du kan!
Hon ger aldrig vika för honom, oavsett hur mycket av ett helvete hennes liv är, så ger hon aldrig upp och det vill hon i den blicken säga.
Hade jag inte haft min egen erfarenhet av att ha psykisk ohälsa, så hade jag aldrig kunna göra denna utställning. Jag hade inte kunna visat i bild hur det är det verkligen känns att "må dåligt".
Sen jag blev sjuk 2004 så har jag varit sjuk mycket och ofta och ibland verkligen känt att jag inte orkar. Men jag vet att det kommer passera denna gång med. Det är bara att kämpa. Ge ALDRIG vika, GE aldrig upp!
Jag har fått uppleva SÅ OTROLIGT mycket underbart i mitt liv som jag aldrig skulle vilja missa, saker jag aldrig vill leva utan!
Som till exempel att få göra denna utställning och visa upp den.
Jag har Fått lära mig tacksamhet och ödmjukhet.
Jag har rest, drömmar som gått i uppfyllelse, startat företag, haft flera utställningar, hållit föreläsningar, varit i tidningen och radio och sålt bilder/tavlor till människor över hela världen!
Sen har jag mött min stora kärlek, jag har en fantastisk familj, jag har ett eget hem, jag står på egna ben, har bil och snart hund.
Jag har fått träffa och lära känna så många helt fantastiska människor under alla dessa år.
Allt jag gjort har jag gjort på egen hand och byggt det från noll.
Så JA, jag är glad att jag aldrig gett upp!
Vem hade velat missa allt detta!?
Hörde idag att andning är så bra för ångest, inte för att det är nått nytt för mig att de säger nått sånt, men ibland skulle jag kunna svära på att det ligger nått i luften man andas med, med min vetskap så vet jag att det inte är så utan beror på många andra faktorer men det känns iaf så när jag kommer till Marsliden och får andas luften där.
Marsliden är för mig, lugnet själv, paradiset på jorden och den plats där man får mer energi i kroppen än på något annat ställe. Man är bara lyckligare där.
Marsliden har för mig blivit lika med välmående! Jag har inga dåliga minnen kopplade dit, i alla fall inga som är starka nog att förstöra det underbara där, det är bara ångestfritt, glädje, lugn och kärlek!
Att andas där är lätt, det är skönt att andas där och alla världsliga orosmoment tynar bort. Kroppen fylls av en enorm energi så fort dörren på bilen öppnas och man sätter ner foten på marken! Marsliden får mig att glömma allt dåligt och bara omringas av den mest otroliga miljö som någonsin skapats!
Man är som hemma fast SÅ långt ifrån verkligheten och vardagen! Isolerad men ändå inte.. Nu Älskar jag ju livet och dagarna oavsett om jag är där eller inte, men Marsliden är MARSLIDEN! Ni som bor där eller har stuga där förstår nog vad jag menar!