Satsfjället fotat från Marsliden
Det var ett sånt fantastiskt ljus den här dagen, bländande vit snö med en liten frusen yta så det reflekterade solljuset så stark! En, som vanligt, helt perfekt dag i Marsliden alltså!
De där härliga Cumulonimbus molnen tornade upp sig bakom Satsfjället och runt omkring oss men kom aldrig så nära så de tog solen från oss.
Jag har en förkärlek till mörkare bilder som är dramatiska och har mycket kontraster men mina bilder ska alltid vara en aning intensiva åt både det mörka och det ljusa. Jag är ingen som tycker om att fastna i mönster, utan älskar utveckling och förändring. Jag älskar att lära mig nya sätt att redigera och utmana mig själv. Kan bli riktigt besviken och förbannad på mig själv med ifall jag misslyckas, inte bara med redigering utan med allt. Jag ser den färdiga bilden innan jag ens fotat motivet och blir irriterad när jag inte får till den som jag ser bilden i huvet.
Jag är otroligt kritisk med mina bilder och har inte lätt att känna mig nöjd.
Jag tycker även mycket om att fota moln då de är så ombytliga. Inom bara några sekunder så kan hela formationen av moln förändrats. Som bilderna ovan, de är bara tagna med några sekunders mellanrum och de har redan hunnit förflytta sig och förändrats.
Sen jag började fota så har jag börjat "se" himlen och molnen mer, jag ser den blå himlen mer klar och ser hur varje solnedgång inte är den andre lik. Just solnedgångar har jag lärt mig att bara man vänder sig om och sen tittar tillbaka så har den endera blivit ÄNNU vackrare eller så missade man ögonblicket helt och man får fara hem tomhänt.
Jag beundrar verkligen naturen och dess ombytlighet! Moder Natur är en konstnär utan dess like. Men ibland kan man undra om hon inte är lite Bipolär eller har nån seriös personlighetsstörning.. Från Storm till solsken på några minuter.